Jag skulle vilja vara en sådan person som skriver. Som tar sig tiden att samla tankarna, sätta sig ner och skriva vad man känner, tycker och tänker om vissa saker. Jag trodde att min blogg skulle bestå av sådana inlägg, genomtänkta djupa och som kanske skulle kunna hjälpa folk. Men har inte skrivit ett givande inlägg sen bloggen startades. Jag tar mig helt enkelt inte tiden. Jag är alltid på väg någonstans, och är jag inte det så fastnar jag framför tv, mobil och mat medan jag blir tröttare och tröttare och känner mig mer och mer stressad och ensam. Senaste dagarna efter samtal med mina kompisar har jag verkligen kommit underfund med hur mycket all social media stressar mig och faktiskt får mig att må dåligt. När gamla klasskompisar skriver på facebook att de har sagt upp jobbet, lägenheten och flyttar till Australien för att leva livet, eller när delar ur gänget är på summerburst och lägger upp massa bilder därifrån på instagram. Och alla som blir gravid hela tiden. Det är ultraljudsbilder och bebisbilder överallt, och jag blir stressad och illa till mods. Känner mig som världens tråkigaste för att jag inte lämnar stan och ”lever livet”, eller hakar på till Göteborg istället för att vara hemma och jobba. Men vad är egentligen fel med det? Jag kanske trivs hemma och inte tycker om housemusik så varför ska jag då bli stressad och illa till mods?

 

Sen tänker jag på alla tonåringar som är i en så känslig ålder redan. Om jag blir stressad och känner att jag har ett värdelöst liv, hur illa kan då inte de må över all den här konstanta uppkopplingen och tillgången till allt? Att det hela tiden är en tävling om vem som får mest ”likes” eller vem som gör häftigast grejer eller reser mest.

 

Efter att min pojkvän varit utan sin kära iphone några dagar har jag märkt hur himla mycket mobilerna förstör för det sociala umgänget, och vår relation. Om vi två har varsin iphone så pratar vi knappt med varandra. Vi sitter tysta framför varsin telefon och kollar facebook och instagram. Men nu när han var utan så la jag undan min och vi pratade istället och verkligen umgicks vilket är så himla härligt, det är ju precis så det ska vara.

 

Med mina kompisar är det precis samma sak, vi ska träffas för filmkväll eller fest, men det slutar med att alla sitter tyst framför varsin mobil för att kolla instagram. Och vad ger det? Det kan man ju göra när man sitter hemma själv istället. Att man inte bara kan umgås, sitta och prata utan att den man pratar med pillar i telefon istället för att lyssna, eller spela spel utan att måsta vänta på att någon ska svara på ett sms eller kommentar innan den kan lägga sitt kort eller kasta tärningen.

 

Jag tycker det är så himla tragiskt att det blivit såhär. Just därför kommer det ta tid innan mina barn får någon smartphone. Och jag ska införa mobilförbud när jag bjuder över folk. Har jag bjudit över folk så är det ju för att umgås, inte för att sitta bredvid varandra och umgås med våra telefoner. Jag har tagit bort facebookappen och alla länkar till bloggar jag läst. Ska även försöka lägga bort telefonen och inte slå på tvn så fort jag har tid över, utan istället göra något som verkligen får mig att slappna av.

 

Det tycker jag att du också ska göra. Försök bli av med beroendet av att alltid vara uppkopplad, och vanan att kolla instagram var 10e minut. Du kommer bli en lugnare, trevligare och piggare person. Dessutom kanske du börjar om att rita, skriva eller något annat du tidigare gjorde när du fick tid över.