Har varit i Medle hos mammas jobbarkompis Anita i afton. Hon bjöd på tacos till middag, sen fixa jag lite med hennes son Elias hår. Efter det for vi ut i skidspåret, hon hjälpte mig nämligen lite med min teknik. Den va rätt bra, men fick nå bra tips när de gäller stakningen och hur man kan öva upp tekniken lite, himla bra grej! Efter skidorna blev det jättegod kladdkaka som hennes dotter Evelina bakat, bär och grädde, plus en massa snack. Har haft det så himla trevligt och känner mig nästan som hemma även om det var typ 4-5 år sen jag var där sist, himla fina och gulliga personer helt enkelt. Blir så glad att de finns så vettiga personer, får liksom hopp på mänskligheten mitt i all skit som händer på denna jord.

Jag är en sådan person som tänker rätt mycket på livet, på hur personer beter sig, varför de beter sig som de gör, hur man pratar med varandra, varför man säger som man säger och hur personer reagerar på vad andra säger. Jag är ockå en sådan person som vill att alla ska va glad och må bra, vilket såklart är en bra egenskap, men som också kan ta kål på en, vilket den gjort några gånger. Senast för några dagar sen om jag ska vara ärlig. Något jag har lärt mig är i alla fall är att man inte kan hjälpa någon som inte vill bli hjälpt, det kommer bara sluta i att du tömmer din egen energi och blir trött, ledsen och besviken. Såklart ska man peppa och finnas där, men om du vill mer än personen du vill hjälpa så kommer det ändå inte gå. Låt personen istället få ta sin tid att inse hur det är, ta sin tid att bli redo att ta tag i situationen och komma till dig. Då är det bara tuta och köra, hjälpa på alla sätt och lösa hens problem tillsammans. Det är i alla fall hur jag tänkt göra hädanefter!

 

Så till dagens egentliga fundering och tanke.. Det här med kroppen, idial, komplimanger och komentarer. Alla har vi komplex för något, kan vara en sned näsa, dålig hy, högt hårfäste eller troligast den vanligaste, att man är "tjock" någonstans. Jag tror ju att folk i ens omgivning ofta vet om vad man har komplex för, och gör dom inte det så tänker jag att de kan va rätt "obvious" när det gäller vissa saker. Dom flesta som har dålig hy mår ju dåligt över den, dom flesta som är överviktiga mår dålig över det osv. Därför förstår jag inte riktigt varför vi envisas med att kommentera just sånna saker hos varandra, "oj vilken sned näsa du har" "vilka prickar du har på ryggen" "vilken mjuk mage du har, som deg". Alltså vad tjänar sådana kommentarer till? Ingenting så klart! 

Jag tror att det oftast inte är meningen att vara taskig när man lägger en sådan kommenatar, man tänker inte på att det kan misstolkas eller såra någon. Det kan ju till och med vara så att en liten kommentar kan sätta sig i huvudet på den som får den, och göra att den börjar må dåligt eller tänka på saker som den inte tänkt på förut "vad är de för fel på min näsa, ja den kanske är sned, borde jag operera den" "oj lägger andra märke till min finniga rygg, bäst att börja ha tröjor som täcker då" "jaha är magen mjuk och dallrig, kanske bäst att börja banta då". 

 

En till fråga ploppar upp när jag tänker på det här, varför kommenterar vi hur andra ser ut över huvud taget? Det spelar ju egentligen inte alls någon roll! Så jag vill uppmana er till att sluta fokusera på folks kroppar, och det gäller även komplimanger hur konstigt det än låter. Självklar blir man glad när någon säger att man är fin, men att få en komplimang för att man är klok, modig eller en bra kompis klår ju det alla dagar i veckan. Det är dessutom sånna komplimanger vi är så sjukt dåliga på ge eftersom att samhället är så folkuserat på utseende. Tänker också att det kan vara "farligt" att ge komplimanger för utseende, om det är det enda man gör. Tex om man har en kompis som är överviktig och kämpar med sin vilkt, hen har lykats gå ner några kilo och man säger "gud så duktig du är som tränar och sliter så". Det är ju självklart sant och visst är det bra att uppmuntra och säga det, så länge det inte är det enda man ger komplimanger för. Tänker att det i sånna fall kan falla över till tankar som "jag måste träna ännu mer, gå ner ännu mer så att folk säger att jag är fin och duktig". Att komplimangerna och strävan efter bekräftelse gör att träning och mat det går överstyr.

 

Så vad vill jag kommit fram till? Jo! Försök att fokusera mindre på utseende och mer på egenskaper, både hos dig själv och andra. Det spelar ingen roll om du har sned näsa så länge du är en någorlunda vettig och snäll person. På så sätt hjälper vi också varandra att öka vår självkänsla istället för att sänka den. Och snälla, ge komplimanger till varandra istället för att kommentera negativa saker. 

 

Tack å Hej!